Det finns små glädjeämnen i vardagen som bara är helt underbara - min son är ett sånt glädjeämne! Han har så många kloka, intressanta, finurliga och roliga saker att säga...

Ev favorit är: "Men - vänta här nu!" (och så rynkar han ögonbrynen, lägger fingret på munnen eller hakan och funderar innan han kommer med resten som kan vara nån i typ med: "Det där tv-programmet känner jag igen" eller "Min mommo sa det till mig förut" eller nåt liknande :-)

Han har så många roliga uttryck som tillsammans med agerandet gör att man aldrig kan undgå att le, eller i vissa fall rent av skratta...

Måndag morgon åker min Náttfaradis (Nattens prinsessa) till veterinärmedicin i Uppsala för en total medicinsk utredning. Känns bra att få en ordentlig genomgång eftersom vet. här inte kunnat komma fram till nåt, och resurserna är begränsade.

Vet. Jan Magnusson har vart helt otrolig i det här - han har lagt ned tid och själ i min häst, trots att han från början sa att han ville slakta henne direkt. Men inte nu längre, nu är han lika mån som jag om att de ska hitta vad som är fel.

Jan har ringt mig helg som veckodag, ibland bara för att kolla hur hon mår! Underbart med ett sånt engagemang!

Känns lite jobbigt att skicka Nátt så långt utan att ha kontroll men hästbussen skulle ha extra koll på henne eftersom de vet att hon är sjuk. Bra service!

Hon fick nya skor och sulor häromdagen, allt gick jättebra eftersom hon inte har lika ont nu när det är kallare. Det var skönt! Hon vill så mycket, busa och bralla i hagen trots all stelhet...

Nu ser jag framför mig en frisk häst som jag kan fortsätta ha kul med och utvecklas med.

"You don´t now what you have before you loose it"

Kommer aldrig hitta nån så känslig och rolig häst att jobba med - känns som att komma hem när jag sätter mig på hennes rygg, jag har ju dessutom vart med henne på hela resan...