Ok, alltså. När var jag ute senast? vad har man på sig? hur mycket dricker man? känner man nån som är ute nu för tiden?

äh, löjliga frågor. hade inte behövt ställa dem.

ute senast - glömt bort

på sig - vad som helst...

dricka - lite mindre än förr

känna nån ute - oh yes!

hade bokat bord på O´Learys med Anna & Magnus, Krisse & Ulf. Supermysigt som vanligt!

Jag var hos mamma innan och hon hjälpte mig som vanligt med håret (tack mamma!)

Wille skulle sova hos henne :-)

Först skjutsade vi ut syster S till Petra för de skulle ummgås lite där innan utgång. sen hann de med en drikn hos Tiger innan också men det är en annan historia....

Anna, Krisse och jag var de enda tjejerna på bygget under middagen. helt otroligt. bara karlar!

hade för övrigt glömt hur det är att stånga sig fram till baren. shit vad irriterande! köpte dock en hel flaska vin på en gång för att slippa köa nåt mer.

hade så himla, himla kul!

dansa järnet!

träffade så många roliga trevliga människor så ni kan inte ana.

när vi skulle åka hem så hade S tappat brickan för att få ut jackan. grrr. sen var det 90 minuters kö till taxi! 90 minuter i regn, fatta!

tog en sväng med Petra, Sofie och gänget på Mc Donalds istället. najs! sen hade jag tur och fick en taxi direkt.

kul var det men jag skulle aldrig palla detta varje helg...

peace!

bilden är på syster S och Tiger vid Ulvö Open i somras

Idag dog vår katt i Bjästa. Alltså den kisse som vi, framförallt mina syskon är uppvuxna med. OK att hon var gammal men hon var ju så frisk

Redan inatt ringde brorsan och sa att han var på väg till Bjästa för att titta till henne. Han ringde sen igen och förklarade att hon inte alls var pigg.

Redan då förstod jag att jag aldrig skulle få se henne nåt mer. Frågan var bara hur länge hon skulle få plågas.

Dagen efter, dvs idag, kl 14.00 hade Eva tid hos veterinären.

Det visade sig att njurarna var helt slut på stackars Molly.

När veterinären gav henne sprutan för att somna in så stod Eva och höll i Molly och pratade med henne samtidigt som de tittade ut genom fönstret.

Det lät så fint när Eva berättade det.

Sen kom tankarna om när vi fick avliva vår förra schäfer Mindy. Hon fick cancer. Jag satt hela tiden hos henne på golvet hos veterinären och när hon fick den slutliga sprutan så såg jag hur livet bara rann ur ögonen på henne. Bokstavligen. Fy fan vad jobbigt! Har fortfarande problem att tänka på det.

MEN det är ett beslut man måste ta på sig att göra helt osjälviskt när man skaffar djur. de ska inte behöva lida i onädan. Fast ibland hjälper det itne att tänka så. Då kommer istället tanken om vem som egentligen ska få spela gud och bestämma mellan liv och död. Har man den rätten bara för att man har ett djur?

Men det är en alldeles för svår och djup fråga för att jag ens orkar tänka den hela vägen ut.

R.I.P Molly och Mindy