...att jag ska bli bättre på att kommentera bloggar, jag läser dem (typ Linda, Linda-Li, Märta, Therese och ni andra) men hinner sällan kommentera. Skärpning!

måste ju hålla på traditionen a la Kajsa Warg "Man tager vad man haver" och ikväll hade jag romansallad, mozarellaost, bacon och sockerärtor...oh shit vad gött det blev!

Tog 4 romansalladsblad, lade på en skiva bacon samt en skiva mozarellaost. Rullade ihop och fäste med tandpetare. Lite, bara pyttelite salt över. In i ugnen ca 200 grader ca 20 minuter.....åååååååh vad smaskigt!

Jag är liksom svag för ugnsbakad mat, tomater tex har jag till nästan allt. Ugnsbakade såna, ibland bara som de är och ibland halverade med ost i och ibland med lite kryddor och balsamvinäger.

I vår trädgård finns så mycket att göra och jag kan ingenting om odling och dylikt...

Så några frågor:

Varför försvann våra rabarber plötsligt ett år?

När sätter man nya rabarber i vårt område Västernorrland?

När planterar man bär som smultron och blåbär?

Kan man sätta såna plant bredvid varandra?

Är det bara att kasta påsar med jord från förra året som stått ute över vintern? Antar att det är noll näringsämnen kvar?

Hur ofta ger ett körsbärsträd bär?

Hur sköter man en körsbärsbuske som är några år?

Wow...massor med frågor...

Kanske nån vet nån bra hemsida?

fick ett ledsamt samtal nyss, Eva, pappas sambo sedan många år ringde och sa att hennes mamma gick bort idag. Usch! det var e riktig krutgumma och otroligt härlig. Sören kommer bli jätteledsen för han gillade henne oerhört mycket.

RIP

vilken härlig kväll! Wille och jag är ute och leker fortfarande och Robbie sover i vagnen ute :-)

Vi hoppar studsmatta, kastar boll, blåser såpbubblor och kör traktor...

Och funderar vart vi ska ha vår grillring.

Sören han jobbar.

I senaste numret av Mama finns en artikel om att älska sina barn olika mycket och de har snackat med några mammor om det.

Innan Robbie föddes undrade jag om jag verkligen skulle kunna älska ett barn till så enormt mycket som jag älskar Wille, skulle kärleken räcka? Kanske skulle den behöva minska lite för Wille till förmån för den nya bebisen?

Men, hade nog inte behövt ägna några tankar åt det...från den sekund Robbie kom ut har jag varit lika galet förälskad i honom som i Wille, och inte en sekund har min kärlek till Wille förändrats, snarare tvärt om!

Så svaret är: Det går att älska flera barn lika mycket!

Jag är ju förstfödd av oss tre syskon, brorsan kom fem år efter mig och lillasyster fyra år efter honom.

Jag kan säga att jag inte vid ett endaste tillfälle känt eller sett att våra föräldrar någonsin visat mer eller mindre kärlek till nån av oss. Inte ens om jag försöker minnas minsta lilla grej. Och det tror jag vi alla syskon känner i Familjen Näslund :-)

Men däremot är nog bror och jag rätt överrens om att syster alltid kommer vara lillasyster för både oss och mamma och pappa, oavsett hur gammal hon blir *ler*