Imorgon ska jag alltså åka ned till Norrköping för att hämta Svala på flyget, det blir spännande! Men nu är jag stressad...och värre blir det imorgon. Inte över att hämta henne men att allt ska funka här hemma och att man inte ska glömma nåt att ta med och så.

Här hemma är det jag som är VD i den bemärkelsen att jag ansvarar för det mesta, S är superduktig på att städa och diska och plocka undan och så, men han är  lite sämre på att liksom ha full koll på allt (förutom på jobbet då....). Därför har det blivit naturligt så att jag tagit mer av den biten, på gott och ont.

Pojkarna har ju vart (är?) sjuka ett tag nu så att lösa allt i helgen när Sören jobbar har vart lite trixigt. Hade de vart riktigt dåliga ännu hade han helt enkelt fått vabba, även om han jobbar ensam och Modo har hemma-match, de kan barnen går alltid i första hand! Basta!

Så innan jag åker imorgon nu ska jag ha:

• Dammsugat, städat, skurat, bäddat rent (Vi har barnvakter som kommer imorgon kväll och jag vill ha rent och snyggt då)
• bakat matbröd (så att det finns kvällsfika för dem)
• handlat (så att det finns pålägg till brödet och lite fredagsmys till dem och Wille)
• skriva en lista åt barnvakterna på fredag om hur Robbies mat och sovrutiner funkar
• skriva en lista åt lördagsbarnvakterna som ska ha Robbie över natten
• skriva en lista åt lördagsbarnvakterna som ska ha Wille över natten
• åka till farsan med Robbies vagn och resesäng
• packa allt jag ska ha med
• ladda och se till att kameran är ok
• skriva lista över vad jag kan behöva med mig till Svala och för att hämta henne, vore ju taskigt att stå där utan att få hem hästen...
• ta hand om barnen förstås, S jobbar ju kväll
• göra en annons på en jättefin häst som en vän ska sälja
• åka på dagis imogon bitti för att fota Wille
• klippa naglar på Robbie
• ringa hovslagaren
• dammsuga bilen och dammtorka den
• plus allt det andra löpande görat...
• och så sova...

Så, det här är en av få gånger jag känner lite stress sådär, men när jag sätter mig i bilen på väg mot Norrköping imorgon (eller första anhalt Månkarbo) så vet jag att all stress är borta :-) Så stress under begränsning är ok, inte under en oöverskådlig tid...

Nej nu måste jag börjar!

/Hälsar list-skrivandets drottning Pernilla