När S och jag väntade Wille så gick vi på föräldrautbildning, tror vi var ca 8-10 par eller så. Vad jag vet så är det bara S och jag plus ev nån till som fortfarande håller ihop, det här är alltså fyra år sedan.

Redan efter några månader från bebis så hade ett av paren skiljt sig. De man allra minst kunde ana. De som varje gång kom hand i hand och inte kunde säga nåt utan att titta på den andre. Det par som hela tiden på något sätt hade kroppskontakt. Det paret som verkade vara totalt överrens om vad man än pratade om. Det paret som hade allt. Ett par som var gift, ett par som hade planerat allt - från tygblöjor till uppfostran. DE var först ut.

Sen kom ett annat par, som iofs inte vart tillsammans så länge innan de blev med barn. Men de verkade ändå så kära och trygga. De var tvåa ut.

Sen är det några som jag inte vet när var hur och så.

Men vi var en riktigt brokig skara människor. En kvinna på 40 plus som väntade tvillingar, utan man. Ett par som var svartrockare där mannen i fråga inte kunde komma på alla träffar för han hade ångestattacker (det berättade tjejen för oss alla).

Vart vill jag komma med det här tro? Vet egentligen inte. Men en sak tycker jag det bevisas. Livet är inte spikrakt. Livet är inte förutsägbart. Även om något ser bra ut på ytan i ett förhållande så vet man inte, eftersom man inte lever med i det förhållandet.

I det första jag berättade om här ovan så var det till exempel så att mannen var extremt kontrollerande och det kan vara så (minns inte helt men är rätt säker) att han var våldsam, eller åtminstone hotat med våld. DE som verkade så lyckliga. Deras tittande på varandra innan de svarade på frågor var helt enkelt för att han skulle vara säker på att hon sa rätt saker. Har jag fått veta sen.

När hon tog tag i saken och flyttade och skiljde sig, det var en av de få gånger jag faktiskt blev glad över en skilsmässa.

S och jag var ju nära att separera förra året med, efter 14 år tillsammans. Då var jag helt inställd på att det var det enda rätta. Nu förstår jag inte hur jag ens kunde tänka/känna så. Det känns så himla avlägset och märkligt.

Men jag tror också att hade vi inte kommit till den krisen så kanske vi inte hängt ihop idag. Men nu känns det verkligen som om det är vi för resten av livet :-)

Det som ledde fram till mina funderingar av ett avslut var hans långvariga utmattningsdepression, som han inte tagit tag i (män blir inte sjuka på så sa han om och om igen...). När jag kände mig hjälplös att inte kunna få honom att förstå så kändes det som ett bra beslut att bryta upp. Det visade sig sen att det blev vägen mot ett friskare liv för honom! Tack vare mig och mitt beslut så tog han tag i sjukdomen och är idag på god väg tillbaka! Det är så underbart. Hade jag inte gjort som jag gjorde så hade han kanske fortfarande vart kvar i samma läge, eller förmodligen ännu sjukare :-(

Det märkliga är att folk, en del, tror och menar att det var mitt agerande som gjorde honom sjuk...det känns faktiskt rätt tungt att höra att folk tänkt så när jag vet att sjukdomen pågått under många många år :-(

Fast han var bra på att inte visa nåt.

Han har också valt att öppet berätta för alla att han var/har varit sjuk. Ingen dölja alls :-)

Kan väl iofs säga att jag är rätt oberoende av vad andra tycker och det är inget som tynger mig. Men man kan liksom bli besviken på folk som drar slutsatser utan att ha hela bilden.

Säger som min kloka underbara mamma: "Jag har lärt mig att aldrig aldrig döma nån eller vad de gör, jag har lärt mig den hårda vägen när jag skiljdes"

Ingen kunde gissa att pappa och hon skulle skiljas, för de var ju så lyckiga. Så mamma fick ta ycket skit efteråt. Men hon tog sig igenom och förbi...och det gjorde S och jag med :-)

Ha en bra dag alla!

 

Mamsen

21 oktober 2009 13:00

Vad du är klok gumman och stark ;) Önskar alla fick läsa det här för det är väldigt tankfulla ord! Vi vet ingenting vad som händer inom hemmets lugna vrå och allting är inte alltid vad det ser ut att vara ;) kram till en klok dotter som kämpat och varit stark igenom ett svårt och annorlunda beslut när vår älskade Robbie kom till världen! Du vet att trots den jobbiga och ovanliga situationen fanns jag där för dig hela tiden ;)

 

Pernilla

21 oktober 2009 13:50

hade aldrig vart det utan den trygghet jag är uppvuxen med :-) Jo det var tufft och Du fanns där hela tiden, inte för att säga vad som var rätt eller fel, inte för att säga vad jag skulle eller inte skulle göra, utan du fanns där för att stötta mig i vilket beslut jag än skulle ta! Och det älskar jag dig för! Kram Och Robbie ja....lilla underbara Robbie!

 

Mamsen

21 oktober 2009 15:02

Älskar dig/er också ;)

 

Linn

21 oktober 2009 15:50

Jag är ju ett skilsmässobarn, mina föräldrar skildes när jag var riktigt liten och pappa skaffade en ny, det var ju inte helt lätt att vara liten och stå mitt i stridselden mellan 3 vuxna människor.
Skilsmässa är jobbigt, oavsett vem det drabbar tror jag, ibland kan det komma goda saker ur det, och ibland blir det mkt sorg, om inte för båda så ofta för den som blir 'kvar'.. du skriver så klokt!
Jag tycker också att ni verkar ha tänkt, resonerat o kommit fram till så bra saker iom depression-hjälp och när Robbie kom, det kan inte ha varit helt lätt alla gånger!

 

Pernilla

21 oktober 2009 17:13

Nej det förstår jag Linn, att det inte alltid varit lätt. Att vara skilsmässobarn kan faktiskt vara sånt som visar sig senare i livet via dåligt självförtroende, dålig självkänsla, depression mm (behöver så klart inte vara så).
Jag har sett det på nära håll.
Nu var ju jag 20 när mamma och pappa skiljdes så det har inte direkt påverkat mig mer än att jag såg hur pappa led och fick trösta honom, och jag fick må dåligt vid de tillfällen när man visste att mamma satt ensam vid högtider och så. Men sånt löste sig ganska fort och nu firar vi många av högtiderna tillsammans och både mamma och pappa är lyckliga i nya förhållanden.
Och nej Linn, det var inte lätt men ändå så har allt kännts så självklart, för jag har hela tiden vart övertygad om att det jag gjort varit rätt.
Dessutom är jag en sån person som tror att allt som händer har en mening :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror allt det är dags att blogga lite igen. Snart. Måste bara få lite tid. Och denna vecka är extremt olämplig. Nästa vecka?   ...

Helt ny! Prislappen kvar, den var för liten :-( Nypris 1199:- nu 400:-! En liten gulnad på ett ställe, fläck? vet inte, men inget som stör, ovanför dragkedjan mitt på magen, om man zoomar bilden kan man se den. Regn och vindjacka, i extremt cool och ...

Vet egentligen inte hur denna kunde bli så god, men det blev den....underbart god och nyttig!   Pernillas kyckling och grönsaksgryta     1 st Squash 700 gram kycklingfilé 2 st gul lök 2 st Paprika, röd 2 klyfta ...

...gjorde jag mitt senaste blogg-inlägg... Då satt jag också här i Bjästa i just det här huset. Då var det under tio dagar när husägaren var utomlands och behövde kattvakt, nu har vi bott här i snart en månad...fyra personer inneboende hos en annan...