Alla inlägg den 13 januari 2009

Av Pernilla - 13 januari 2009 22:19

...det var en gång en liten kille som i maj 2009 ska fylla fyra år. En av hans favoritägodelar, förutom alla bilar, var hans tuttar. Hans mamma och pappa försökte så smått förklara varför den lille killen nu borde börja överväga att sluta använda sina tuttar och istället hänga upp dem i tutt-trädet där även vännen Sophia hängt sina tuttar.

Den lille killen verkade inte notera värst mycket vad mamman och pappan sa utan svarade ibland med en blick eller ett "snart".

Mamma och pappa berättade också att tandläkaren tycker att det är bra om man slutar för annars kan tänderna stå rakt ut.


Så kom den dagen när treåringen skulle till tandläkaren för första gången. Det var så spännande! Och tandläkaren sa att de skulle börja med att leka lite och det gjorde de. Han fick åka upp och ned i stolen och han fick prova några knappar.

Tandläkaren pekade på en knapp och sa, tryck där, lillkillen tryckte och ut kom en smal men lång stråle vatten, ända till väggen. Kul tyckte killen! Sen sa tandläkaren: tryck här och så sprutar vi på mamma...killen tryckte och sprutade luft på mamma....men snabbt som rackarn bytte han knapp och sa: den här med....gissa vilken knapp han bytte till? Precis....vattenknappen....mamma blöt och skrattande och tandläkaren snopen att den lille killen var så snabb i tanken och handen...

Lillkillen överlycklig och fortsatte skratta!


Så pratade tandläkaren med killen och undrade om han brukar ha nåt i munnen.

Killen: Ja, mat.

TL: Inget annat tex när du ska sova?

Killen: Nej

TL: aha, vad duktig du är, inte ens en tutte?

Killen: Nej jag har slutat

TL: vad duktigt gjort, har du gett dem till jultomten?

Killen: Neeej det kan man ju inte, det är ju ingen julklapp...

TL: nehej, men vart är de då?

TYSTNAD

Killen: I tutt-trädet i stan.

TL: oj vad spännande. då måste jag åka dit och kolla.

TYSTNAD OCH FEBRIL HJÄRNAKTIVITET HOS KILLEN (nu kunde ju hans hemlighet avslöjas, att han inte alls hängt dem där)

Killen: Men alltså de hänger inte där nu, men vi ska fara dit med dem. (så log han lyckligt över att ha klarat ut situationen)


Lillkillen var otroligt duktig hela tandläkarbesöket och tänderna (som var mammas skräck att de skulle vara dåliga....) var jättefina!


Han fick tre presenter av tandläkaren och sa när han kom ut att det var en duktig och snäll tandläkare...


Dagen efter besöket tog så lillkillen beslutet - han hade ju lovat tandläkaren att hänga upp tuttarna, och mamma och pappa hade lovat att åka på Barnens Hus och köpa en present om han gjorde det - han ville hänga upp dem i trädet!


Sagt å gjort, mamma, pappa, lillkillen och alla tuttarna åkte till stan. Tuttarna hängdes upp i tutt-trädet och alla åkte lyckliga mot Barnens Hus.

Alltsedan den dagen för en vecka sedan så har lillkillen inte frågat efter tuttarna en enda gång....vare sig han vaknar mitt i natten av växtvärk eller när han ska sova.

Han fick ta beslutet helt själv och är en Stor pojke nu!

Och mamma och pappa är världens stoltaste över att han en sån klok lillkille som nu blivit en storkille :-)

Av Pernilla - 13 januari 2009 16:03

strax innan jul skulle jag åka till Hudiksvall på möte, åkte hemifrån 7 på morgonen och var hemma efter kl 21...drygt var det som fasen. dessutom mår jag illa på X2000-tåg.


eftersom det inte går tåg härifrån till Sundsvall får man åka buss den sträckan, när jag väntade på bussen träffade jag en gammal arbetskamrat. hon har gått igenom en hel del med förlossningsdepressioner, mobbing och annat jobbigt. hon har även skrivit böcker om det samt är ute och föreläser.


hon satte sig bakom mig i bussen så vi snackade en del på vägen ner. berättade om graviditeten och livet i övrigt :-)

när hon skulle kliva av i Härnösand så räckte hon över mig ett handmålat vykort med en ängel på och sa:

du är en riktigt fin människa, hittade det här så jag skrev några rader.


På vykortet stod:

"Har alltid gillat dig Pernilla. Jag har förstått att du är en av dem som väljer att gå sin egen väg, kosta vad det kosta vill och strunt i vad andra har att säga. Du är modig, stark och vacker! Jag tror på dig! Kram H"


Förstår ni hur glad jag blev? Brevet och orden kom verkligen från hennes hjärta och jag blir glad när människor kan bjussa på sig själv sådär.

Har ni tänkt på hur mycket gladare man blir av att glädjas med människor, att berätta för dem om de är vacker, har fina kläder, säger smarta saker osv osv.

GE KOMPLIMANGER! det kommer du att må bättre av själv också, jag lovar!


Kram på er

Ovido - Quiz & Flashcards