såg lite av Årets Hästgala. såg när Stefan Hultman fick pris som Årets tränare och var så rörd att han grät....men VARFÖR nämnde han åldern på sin sambo? är det sån prestige nom travet fortfarande att ha unga fruar/flickvänner?

Han sa nåt i stil med: båda mina söner är här med mig ikävll, och så min sambo XXXX som är 25 år.....

Gubbsjukevarning eller bara hjärnsläpp?

När vi satt o kollade störtlopp igår så åkte de över 145 kilometer i timmen (tänk er...) och jag sa, "Fy, tänk om de skulle ramla"

Då sa Wille:

"Men mamma, de sitter ju fast i skidorna förstår du"

Gullunge!

nu har jag suttit och skrivit en massa reportage i snart tio timmar, fattar själv knappt hur jag orkat...men har hela dagen imorgon framför mig också.

det är artikelstopp till hästtidningen jag jobbar på och eftersom veckan inte blev så lugn som jag trott så blev det stress i sista minuten (som vanligt typ...).

var på kolla på specmödra i fredags, ultraljud där de kollade flödet, bebis var vild som vanligt men Smeds kunde i alla fall kolla det han skulle :-)

han sa att allt bara var fint och bebis växte precis som den skulle, inga tecken på att det ska sluta som sist.

vi kom överens om att ses i slutet av februari igen för att bestämma när jag ska snittas. vecka 13 blir det förmodligen. känns konstigt, men samtidigt skönt, att få veta när bebisen ska få träffa oss :-)

ni anar inte hur jag längtar! känns ännu mer spännande än sist för då visste jag inte hur underbart det var att vara mamma :-)

det är min stora uppgift i livet, det enda riktigt viktiga - att vara mamma.

jag är född att vara mamma, inte vänta barn...även om det är bättre än sist så är det inte helt komplikationsfritt tyvärr. önskar jag kunde vara en av dem som sa att man aldrig mått så bra...men tyvärr, bara att accpetera...jag är född att vara mamma, inte vara gravid ;-)

men ändå känns allt mycket, myclet bättre än sist. fast jag tycker att det är jobbigt att inte orka med saker, att behöva be om hjälp, att ha svårt att andas, att ha nästäppa, att ha ont i ryggen, att behöva begränsa såväl jobb som fritid pga att kroppen inte orkar...grr....men å andra sidan - när man vet vad resultatet av dessa nio månader blir så är det VÄRT DET i alla fall :-)

Såklart!

på BB sist undrade de om jag nu blivit rädd för att skaffa fler barn, men jag kände direkt, till och med första dygnen på intensiven att jag ville ha fler barn :-)