allt som oftast glömmer jag att Nátt faktiskt är bort för alltid, jag finner mig själv att sitta och kolla på hingstannonser och jämföra med vilka som skulle passa henne :-(

fan, om jag åtminstone haft en avkomma efter henne...

Registrera er här genom min personliga länk så får ni gratis godis - jopp det funkar!

http://www.gratisgodis.se/?r=274044

Prova!

så nu har lilleman gått och blivit sjuk...han har feber :-(

jag får försöka så gott det går här hemifrån att arbeta, han är ju snäll i alla fall och orkar inte göra mycket mer än att titta på TV.

dessvärre är det alltid samma problem med att få i honom medicin...suck..

verkar ha rätt hög feber, när han skulle gå grät han och sa: mamma, mina ben är så konstiga, de bara gör såhär...(och så visade han att han inte hade nån riktig styrsel i dem)

sen har han ont i hela kroppen och har yrat lite inatt.

hoppas bara jag klarar mig så jag orkar ta hand om lilen när S jobbar.

såg lite av Årets Hästgala. såg när Stefan Hultman fick pris som Årets tränare och var så rörd att han grät....men VARFÖR nämnde han åldern på sin sambo? är det sån prestige nom travet fortfarande att ha unga fruar/flickvänner?

Han sa nåt i stil med: båda mina söner är här med mig ikävll, och så min sambo XXXX som är 25 år.....

Gubbsjukevarning eller bara hjärnsläpp?

När vi satt o kollade störtlopp igår så åkte de över 145 kilometer i timmen (tänk er...) och jag sa, "Fy, tänk om de skulle ramla"

Då sa Wille:

"Men mamma, de sitter ju fast i skidorna förstår du"

Gullunge!

nu har jag suttit och skrivit en massa reportage i snart tio timmar, fattar själv knappt hur jag orkat...men har hela dagen imorgon framför mig också.

det är artikelstopp till hästtidningen jag jobbar på och eftersom veckan inte blev så lugn som jag trott så blev det stress i sista minuten (som vanligt typ...).

var på kolla på specmödra i fredags, ultraljud där de kollade flödet, bebis var vild som vanligt men Smeds kunde i alla fall kolla det han skulle :-)

han sa att allt bara var fint och bebis växte precis som den skulle, inga tecken på att det ska sluta som sist.

vi kom överens om att ses i slutet av februari igen för att bestämma när jag ska snittas. vecka 13 blir det förmodligen. känns konstigt, men samtidigt skönt, att få veta när bebisen ska få träffa oss :-)

ni anar inte hur jag längtar! känns ännu mer spännande än sist för då visste jag inte hur underbart det var att vara mamma :-)

det är min stora uppgift i livet, det enda riktigt viktiga - att vara mamma.

jag är född att vara mamma, inte vänta barn...även om det är bättre än sist så är det inte helt komplikationsfritt tyvärr. önskar jag kunde vara en av dem som sa att man aldrig mått så bra...men tyvärr, bara att accpetera...jag är född att vara mamma, inte vara gravid ;-)

men ändå känns allt mycket, myclet bättre än sist. fast jag tycker att det är jobbigt att inte orka med saker, att behöva be om hjälp, att ha svårt att andas, att ha nästäppa, att ha ont i ryggen, att behöva begränsa såväl jobb som fritid pga att kroppen inte orkar...grr....men å andra sidan - när man vet vad resultatet av dessa nio månader blir så är det VÄRT DET i alla fall :-)

Såklart!

på BB sist undrade de om jag nu blivit rädd för att skaffa fler barn, men jag kände direkt, till och med första dygnen på intensiven att jag ville ha fler barn :-)

Som ni vet så köpte vi ju en gris i våras som slaktades i höstas, problemet var bara att vi inte hade plats i frysen...så grisköttet (det mesta) har fått tillbringa tid i en frys i Bjästa under tiden att jag tjatat att vi måste köpa en frysbox till köttet.

Igår hittade jag en annons på Blocket, 500:- i Själevad. Meddelade S att det nu minsann var hans tur att ringa säljaren och styra upp hämtning mm.

Idag skulle vi hämta den, men så ringer S alldeles nyss och sa: Pappa har käpt en ny frys till oss istället, alltså, en NY. Helt ny. 300 liter. Wow vad coolt! Nu kan vi ju typ slänga i en älg med eller så....hehehe...

Kul överraskning :-)

...det var en gång en liten kille som i maj 2009 ska fylla fyra år. En av hans favoritägodelar, förutom alla bilar, var hans tuttar. Hans mamma och pappa försökte så smått förklara varför den lille killen nu borde börja överväga att sluta använda sina tuttar och istället hänga upp dem i tutt-trädet där även vännen Sophia hängt sina tuttar.

Den lille killen verkade inte notera värst mycket vad mamman och pappan sa utan svarade ibland med en blick eller ett "snart".

Mamma och pappa berättade också att tandläkaren tycker att det är bra om man slutar för annars kan tänderna stå rakt ut.

Så kom den dagen när treåringen skulle till tandläkaren för första gången. Det var så spännande! Och tandläkaren sa att de skulle börja med att leka lite och det gjorde de. Han fick åka upp och ned i stolen och han fick prova några knappar.

Tandläkaren pekade på en knapp och sa, tryck där, lillkillen tryckte och ut kom en smal men lång stråle vatten, ända till väggen. Kul tyckte killen! Sen sa tandläkaren: tryck här och så sprutar vi på mamma...killen tryckte och sprutade luft på mamma....men snabbt som rackarn bytte han knapp och sa: den här med....gissa vilken knapp han bytte till? Precis....vattenknappen....mamma blöt och skrattande och tandläkaren snopen att den lille killen var så snabb i tanken och handen...

Lillkillen överlycklig och fortsatte skratta!

Så pratade tandläkaren med killen och undrade om han brukar ha nåt i munnen.

Killen: Ja, mat.

TL: Inget annat tex när du ska sova?

Killen: Nej

TL: aha, vad duktig du är, inte ens en tutte?

Killen: Nej jag har slutat

TL: vad duktigt gjort, har du gett dem till jultomten?

Killen: Neeej det kan man ju inte, det är ju ingen julklapp...

TL: nehej, men vart är de då?

TYSTNAD

Killen: I tutt-trädet i stan.

TL: oj vad spännande. då måste jag åka dit och kolla.

TYSTNAD OCH FEBRIL HJÄRNAKTIVITET HOS KILLEN (nu kunde ju hans hemlighet avslöjas, att han inte alls hängt dem där)

Killen: Men alltså de hänger inte där nu, men vi ska fara dit med dem. (så log han lyckligt över att ha klarat ut situationen)

Lillkillen var otroligt duktig hela tandläkarbesöket och tänderna (som var mammas skräck att de skulle vara dåliga....) var jättefina!

Han fick tre presenter av tandläkaren och sa när han kom ut att det var en duktig och snäll tandläkare...

Dagen efter besöket tog så lillkillen beslutet - han hade ju lovat tandläkaren att hänga upp tuttarna, och mamma och pappa hade lovat att åka på Barnens Hus och köpa en present om han gjorde det - han ville hänga upp dem i trädet!

Sagt å gjort, mamma, pappa, lillkillen och alla tuttarna åkte till stan. Tuttarna hängdes upp i tutt-trädet och alla åkte lyckliga mot Barnens Hus.

Alltsedan den dagen för en vecka sedan så har lillkillen inte frågat efter tuttarna en enda gång....vare sig han vaknar mitt i natten av växtvärk eller när han ska sova.

Han fick ta beslutet helt själv och är en Stor pojke nu!

Och mamma och pappa är världens stoltaste över att han en sån klok lillkille som nu blivit en storkille :-)